Idag har jag varit med Adam ute i Haddingen. Vädret var inte skitbra idag tyvärr, men det dög. Jag hade det ashärligt idag. Jag fick träffa hela Pihlgrensfamiljen och Isa och Bixi. Mamma och pappa släppte av mig hos Adam, sen gick jag in och möttes av en hel familj sittandes runt bordet inne hos Pihlgrens. Kreativitetes hus var det just denna dag.

Victoria och en annan kvinna satt och sjöng i fina stämmor och en man spelade gitarr till. De kämpade med att göra en sång till Mickes kusin (tror jag) och det märktes att de är musikaliska. Jacke var glad som vanligt och berättade om att han äntligen fått byta örhänge i sitt öra. Blingbling är det som gäller. Victoria gav mig ett "ägg" (inte mat-ägg) och jag försökte tappert hålla takten till musiken. Det var fint av dom att sitta i minst två timmar och skriva en text som handlar om deras kusin, hon borde ha blivit glad.

Sofie och Samuel var också där. Stämningen inne hos Pihlgrens var otrolig, och jag vet inte hur många fler än jag därinne det var som märkte det. Det var jättemysigt. David såg på tv och jag ville träffa han så jag gick och satte mig med honom. Efter en stunds pratande om en viss hemlig beundrare till David så tränade vi boxning, för hans säkerhets skull i framtida möten med denna hemlige beundrare. Kärleken har inga gränser. Jacke och David gick på mig båda två, kick-boxades och slog en tjej! De små djuren... Energi är det sista dom skulle sakna. Men dom är jättehärliga och glada och positiva och jag har tur som känner dom. =) 
 
Kusinens kalas började närma sig och det var dags för Jacke och David att byta om. Jag fick hjälpa till. Eller "fick och fick", David klättrade upp på ett skåp när jag sa att jag skulle hjälpa honom så... Men med Jacke var det däremot inga problem med! Sedan så fikade vi och jag och Adam begav oss ut. Jag fick för första gången åka skoter med ryggskydd. Det värmde riktigt skööönt. Vi tog med oss Isa och åkte upp på berget. Adam körde lungt och försiktigt och jag har aldrig känt mig så trygg när jag åkt skoter förut, bara med pappa. Efter en stunds lyssnande på ljudet av skotern så var vi uppe på berget. Jag ville fota. Utsikten var fin, jag såg Pihlgrens hus och kanske en skymt av Fredrik och Marias.

Vi åkte tillbaks till huset och hämtade ved för vi skulle göra ordning en eld nere vid sjön på andra sidan, och så skulle vi pimpla. Isa fick följa med den här gången också. Adam tryckte ner borren i de redan borrade pimpelhålen och vi började pimpla. Vi körde med majs på kroken, inte maggot. Adam fick faktiskt napp, en liten abborre. Man kan väll säga att det inte var en "keeper". ;D

Adam började jävlas med tändstickorna och nävret och tro mig - de jävlades tillbaks. Adam vart så frustrerad så han svor och sa att han blev förbannad. Det var roligt (eller inte roligt och roligt, men ni vet vad jag menar) att se han arg, det händer inte så ofta. Jag försökte också fixa igång elden, men det ville sig inte riktigt. Jag och Adam vände oss bort från elden en stund och pratade, och hippsvipps när jag kollade bak så var jag tvungen att skrika ut: "Den har fått liv!!!!! Det brinner!!!". Det gav med sig ändå och det blev en bra eld. Isa och Bixi började frysa så efter ett tag åkte vi hem.

När vi kom in var klockan halv fyra och jag kände slutet närma sig. En halvtimme kvar. Jag spelade lite piano men sen satte vi oss vid köksbordet och spelade kort. Jag ägde ut Adam i vändtia två gånger i rad. Efter det spelade vi två omgångar av "banka & slå" tror jag det heter, och det var askul. Adam kallade sig själv seg hela tiden för att jag alltid hann slå på korten innan honom. Men efter en stund så blev han på hugget han med.

Sen började vi prata om skolan och olika kompisar och jag bara insåg hur overklig han är. Adam Pihlgren kan man vara helt sig själv med. Man behöver inte vara rädd för att säga saker, för att göra bort sig, utan man bara är. Det beror helt på hans personlighet och det är en jättebra egenskap. Han sa till mig: "Jag försöker bara vara mig själv." Mitt svar var: "Det är bra. Det är det bästa man kan vara. Det försöker jag också vara." Ni kan ju tänka mig hur otroligt tacksam jag borde vara över att känna honom. Det är jag också. Jag mår helt enkelt bra av att vara med Adam och han har ett bra inflytande på mig.

Många människor lever efter "att vara en bra människa". Jag kan då säga er, att många av de jag träffat idag som Adam, Jacob, David, Michael och Victoria är såna människor som redan har det i sig. De "har det i blodet". Vill man ha en förebild eller ett gott exempel för att kunna bli en bättre människa är det bara att knacka på hos Pihlgrens.